men efter ha jobbat 6 dagar i veckan i 3 veckor så måste jag erkänna

att jag är så jävla

slutkörd.

men när lönen kommer, då jävlar.

då jävlar ska jag betala tillbaka alla mina skulder. kul.

kräkas gråta och spy

och nästa stund vill jag dricka vin i solen, dansa på trottoarer och skrika mig hes

life is a rollercoaster just gotta ride it i need yououo so stop hiding

och luften har varit tung att andas så länge,

men jag har kämpat med näbbar och klor

som jag inte ens har

för jag vill inte att det ska ta slut, vill inte ha ett avslut

men nu står jag här och igår sa han det som han aldrig skulle säga

och jag kan inte andas, kan inte andas för luften är tyngre än någonsin nu

och jag vill bara skrika, gråta, gråta, gråta

men det går inte.

inte än.
jag är fri som en fågel men fast i min egen bur och

imorgon åker jag hem till mamma.

lider med henne.

själv har jag varit hos legevakten (norges svar på vårdcentral)

och där konstaterade dom att jag har lunginflammation OCH infekterade luftvägar.
nu ska jag äta penicillin i 7 dagar.

är livrädd för att få svamp i fiffin. ska passa mig ordentligt!

tycker i denna stund otroligt synd om mig själv (och hanna, såklart)

ska dricka festis och se på the killing.

HOSTHOST

hade du sagt det efter den här helgen hade jag

slutat andats

kapitulerat omedelbart

men du har inte sagt det än,

och om fyra timmar är det försent

så jag håller andan och väntar tills dess.

men jag är ledsen idag och vill bara skriva ur mig all ledsamhet

so, vi ger det ett försök


jag är bara så himla jäkla besviken på människor i min omgivning kanske mest en person kanske två kanske tre

men speciellt på en, tror jag

jag blir så ledsen, för jag ger hela jävla tiden försöker så jävla mycket försöker vara den bättre människan försöker verkligen mitt allra jävla yttersta

kämpar ihjäl mig, kämpar med kropp och själv, kämpar tills jag blöder utifrån och in

och jag får förihelvete inte ett skit tillbaka.

jag ger och ger och ger tills det inte finns ett piss mer att ge, tills jag inte orkar mer, tills jag går i sönder, och vad ger det mig? ingenting.

jag försöker och försöker tills det inte går mer, tills kroppen skriker nej och hjärtat inte orkar inte orkar inte mer.

för sån är jag, jag kommer alltid ge lite mer än alla andra, ge lite mer än jag får tillbaka, jag kommer alltid släppa människor för nära mig, ge dem för mycket av mig själv, och få alldeles för lite tillbaka.

vafan, jag är också en människa, jag behöver också kärlek, närhet, bekräftelse, vatten och energi.

och hela jag skriker att jag måste sluta nu, det funkar inte mer, jag måste måste måste sluta ge allt och jag måste sluta med att få ingenting tillbaka, MEN DET GÅR INTE, jag kan inte.
och gud vad den här texten måste vara jobbig att läsa tänkte jag nu, tänk. till och med här tänker jag mer på andra än på mig själv, vem fan bryr sig om det här jobbigt att läsa det här evelina? du gör det här för dig själv. inse. INSE INSE INSE.
jag är inte bättre än någon annan, egentligen, kanske jag bara omger mig själv med sämre människor. människor som slukar mer energi än vad dom är beredda att ge, kanske det är därför jag gråter som fan. gråter som fan. gråter som fan. slår mig med knytnävar där man inte får slå sig med knytnävar. kanske är det därför jag kryper ihop i fosterställning och FAN jag skrikgråter ju. jag kan inte mer. jag orkar inte mer. och vad behöver jag för att orka? jo jag behöver lite tillbaka. någon gång ibland. och jag vill inte behöva be om hjälp, uppskattning, fina ord, osv, jag vill att det ska komma per automatik fan jävla helvetes jävla jävla jävla skiiiit. 
jag vill inte behöva säga "hej jag finns jag mår lite dåligt idag, se mig hör mig lyssna på mig, snälla bara HJÄLP MIG" och ibland tänker jag att det enda som skulle hjälpa är om jag flyttar hem. men det funkar fan inte så. människor förändras inte för att jag flyttar hem, och jag kommer inte automatiskt bli bra bara för att jag flyttar hem. men det funkar fan inte så. jag blir inte botad, människor blir inte bättre, för att jag bor hemma igen. ingenting blir bättre alls. det enda jag behöver är lite hederlig jävla psykvård, lite hederlig jävla kärlek, lite hjälp  på traven. kanske. kanske. kanske.

och det är meningen att du ska hjälpa mig, för jag hjälper dig, jag försöker vara tillräckligt bra, inte lika mycket mig själv, för att platsa in i dina jävla ramar, men jag kommer alltid rinna lite utanför kanten, alltid höras lite för mycket, skrika lite för mycket, banka och banna mig själv för allting. om jag inte får lite hjälp. och det är ingen annan än jag som kan hjälpa mig, jag vet ju det. jag vet ju för fan det. jag är inte dum. jag är inte dum. 

nu orkar jag inte skriva mer för då börjar jag gråta,

tack bloggjävel, tack för mig!

hoppas alla har en otroligt rolig lördagskväll (påriktigt alltså, jag hoppas det)

för det är ett så jävla viktigt ord.

jag är så glad att jag jobbat måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag

för jag vet ärligt talat inte vad jag skulle gjort om jag varit ledig.

jag hade gått under, sjunkit under jorden.

och jag är så glad att jag har världens finaste vänner, som faktiskt bryr sig.

känner du dig träffad när du läser det här, så är du med all största säkerhet en av dom jag menar.

idag är jag ledig, imorgon jobbar jag 6-19.30.

och idag städar jag maniskt, tvättar maniskt, lagar mat maniskt

bara för att skingra dom där jävla tankarna.

(jag tror dom äter upp mig inifrån)

Men jag vill plugga mer, allra helst genusvetenskap.

Eller någonting med text. Typ textanalys.

Jag vill flytta ihop med Sebastian, i en egen lägenhet.

Jag vill köpa en hund, och ha ett välbetalt jobb.

Senare vill jag skaffa 1,2,3,4 barn. Men ambitioner?

Är det verkligen mina ambitioner?

Just nu är väl mest mina ambitioner att skaffa ännu ett jobb,

så jag överlever och kan betala hyran i tid. Och mobilräkningen.

det är fyra timmar

och jag spenderar två timmar totalt för att ta mig dit.
i januari jobbade jag 10 gånger. tillägger att jag var bara bokad 8 gånger,

men lyckades snylta till mig två extrapass. hard working. 

nu håller jag både tummar, tår, knän och axlar att jag får jobbet på samson

annars måste jag nog kapitulera.

annars ser jag på glee, säsong tre är påbörjad och idag åkte sebastian hem.

efter en mysig helg med alldeles för mycket godis.

(har faktiskt börjat uppskatta att sova själv, tro det eller ej)

jag skriver, raderar, skriver, raderar, stänger ner fliken, loggar in, skriver, raderar.

om och om igen.

det ska inte låsa sig för mig i min egna blogg. det är förbjudet. härmed.

IDAG HAR JAG - 
städat, sorterat tvätt, gjort om - gjort rätt, promenerat på stan och lagat mat.

skrivit ett opersonligt personligt brev och sett på glee.

men jag vill ju bara gråta.

kan inte någon bara säga något riktigt elakt så jag får gråta lite?

ännu bättre kanske det vore om någon bara kunde säga något riktigt snällt,

brukar ju faktiskt gråta därför också.

är jag så himla kluven på om jag ska lägga resterna av mina kommande lön

på kläder eller en ny iphone 4s.

ville ha allting jag såg

men vill ha en ny telebobo också.

rackarns!