Igår var vi i Göteborg, bussresan ner var trött och obekväm.
Sen kom vi fram och jag fick massa nostalgitrippar från alla
mina Göteborgs-resor med Angelica Hall.

Vi var på Göteborgsposten.
Sen skulle vi åka hiss upp till sjätte våningen.
Då började jag gråta.
Jag är hissrädd, och höjdrädd.
Så jag och min mentor tog trapporna.

Sen var vi på Universum.
Vi skulle gå i Oceanen.
Där finns det hajar.
Jag är hajrädd.
Då började jag gråta och gömde mig Angelica.
Fast sen vande jag mig vid hajarna litegrann.
Då skulle de matas.
Så jag räckte upp handen och frågade varför ena hajen hade en såg på nosen.

Senare gick vi till Regnskogen.
Jag frågade om det fanns spindlar där, eftersom det är min allra största skräck.
Frida och Angelica sa "neej" i kör.
Så jag vandrade runt där, kollade runt på apor, fåglar och andra sötheter.
Sen utbrister Frida "WOW, en spindel!"
Då började jag gråta.
Och gråta.
Och gråta.
Så vi begav oss ut därifrån.

Sen åkte vi hem, en lång, trött och övertrött, obekväm resa igen.
Jag och Angelica sjöng låtar med våra finaste sångröster.
Ingen annan uppskattade det, tyvärr.