Igår såg jag på Lars and The Real Girl med mamma.
Jag grät nästan ett par gångar.
Jag skrattade så att jag kiknade flera gånger.
Jag fylldes av en mysig värme om och om igen.

Filmen är så otroligt sorglig.
Så himla fin.
Verkligen charmig.
Och väldigt rolig.

Lars i filmen är så otroligt söt.
Jag blev helt varm så fort han öppnade munnen och sa någonting.
Kolla bara på honom.
Charmknutte, ja.


Jag vill inte berätta vad filmen handlar om.
För det känns som jag skulle råka förstöra magin runt den då.
Den är i klass med Little Miss Sunshine, en riktig feel good film.
Se den, ja gör det.

Jag vill se den nu.
Igen.
Igen.
Och kanske igen.