Istället har jag medlidande för min stockholmsbrud Emelie som fick reda på att idag är dagen då hon har skolfoto, endast tio minuter innan de skulle ta det. Hon gör som jag gjorde förra året, vägrar vara med.

Igår var en konstig kväll, jag var överallt samtidigt och kände mig som en hönsmamma. Fick prata med fina skåningar och senare på natten hade jag den finaste rösten jag kan tänka mig nära igen.

Jag har lärt mig att aldrig mer ta på mig rollen som Bråruds mamma igen.

Senare i skolan ska vi ha boksamtal, om en bok jag inte haft orken att läsa ut. Tack vare Angelica har jag i alla fall lite koll på vad den handlar om.

Och vad bjuder eftermiddagen på? Det märks!