Jag tog tåget med min kära Angelica till Göteborg, mötte upp Daniel, vandrade runt lite och skulle ta bussen till vandrarhemmet för att lämna av saker och få nyckelkort.

Vi hoppar på bussen, och börjar åka. Efter ett tag börjar vi känna att vi hamna längre och längre utanför centrum, men vi fortsätter att åka, med hopp om att vi kommer hamna rätt ändå. Men.. det gör vi inte. Istället hamnar vi ute i förorternas förort, så långt ifrån centrum man kan tänka sig att komma.

Vi löser det hela med att hoppa av vid slutstationen, Mölndal station och hoppar på en spårvagn som vi den här gången är säkra på är rätt.

På vandrarhemmet dricker vi lite vin, hittar till en pizzeria där Angelica beställde ett glas rött vin, och på köpet fick hon en bananfluga. Inte illa pinkat!

Dricker ännu mera vin, lite för mycket vin till och med och bestämmer oss sedan för att gå mot Liseberg.

På Liseberg är det så klart fullpackat med folk, och vi lyckas smuggla in alkohol efter mycket om och men. Vi bestämde oss för att slå oss ner, inlåsta på en toalett, för att vara lite hemliga och busiga, med icke tillåtna rus i kroppen. Efter en stund där inne beger vi oss mot publikhavet, och väntan på Håkan.

Konserten börjar, benen hoppar, rösten skriker, Evelina är berusad, Evelina är för kort för att se något och hoppar upp på Daniels axlar, men blir snabbt nervinkad av en ordningsvakt.

Så där stod jag, för kort för att se något, men lycklig som få. Sen har jag inte mycket mer minnen från konserten, förutom att jag minns att jag hade jävligt kul, grät till "Jag har varit i alla städer" och tappade min mobil, så batteriluckan försvann. Någonstans därimellan försvann även min kära jeansjacka, så rest in peace den.

Idag har vi mest suttit stilla, druckit cola, varit shoppingsugna, ätit sallad och suttit på tåg.

Tack framförallt Angelica för en underbart fin helg, och Tack Daniel också.