krävs det att jag ska skriva ett långt inlägg om hur glad jag är över att sverigedemokraterna hamnat i riksdagen för att få lite respons på mina blogginlägg? va? va?

tycker om att höra sebastian prata i telefon.
tycker mindre om att jag har alldeles för mycket att göra i skolan,
och att jag inte gör någonting åt det.

jag la min röst på ett parti jag vågar tro på.
tyvärr räckte inte det till,
och ännu mer tyvärr skäms jag för sveriges skull
fyfan.

mognadsnivån på SD's valvaka var lika låg som på ett dagis, om inte lägre.
pubertala tonårssvin, i vår riksdag. nejtack.

Jag älskar Filip & Fredrik.

Allting är slut, eller så är allting en början på något nytt.
Har aldrig någonsin dött av en förändring, men visst fan gör det ont.
Så jävla ont.
Och visst fan gråter jag oftare än tidigare, visst skriker jag fula och elaka ord oftare än innan.
Men jag vågar, hoppas och tror att det blir bättre av det här, förhoppningar om att förändringen hjälper.
Tack mina vänner.
Tack Daniel för att du höll min hand, klappade min rygg och var vaken med mig en hel natt.
Tack Angelica för fina uppmuntrande ord, och tack för att du ger mig känslan om att du är ett steg bakom hela tiden.
Tack Frida för sena nätter, förståelse och allt där till.
Nu hänger allting på mig, och dig.

igår åt jag årets första, och sista, kräftor.
med frida, david, maria och -> sebastian.
idag har jag mest spelat sims hela dagen,
och ikväll ska jag ha lite tjejkväll med angelica och frida.
måla tånaglarna, snacka skit och se på american pie.
eller inte.

igår köpte jag nya strumpbyxor, kängor och shorts.
det var meningen att jag skulle köpa en ny väska, så blev det inte riktigt.
i huvudet är allting mest ett virrvarr, och en ständig kamp med att få ihop allting, dagligen.
skola, mat, kärlek, vänner, ensamtid, sömn, projektarbete.
det är någorlunda bra tider.

mumford & sons -> ♥