Jag är 18 år, fast 19 om 9 dagar och 3 månader.

Jag fyller alltså år, den 9/3.

Jag lyssnar nu för tiden hellre på Håkan Hellström än Sex Pistols, men så såg det inte alls ut för ett par år sen.

Då skulle jag kunnat döda för att vara född på 60-talet.

Jag kan vara elak ibland, men försöker vara snäll för det mesta.

Och visst, jag misslyckas ibland, trots att jag är mer än människa.

Jag är bitter på fester, men rätt söt när jag är nyvaken.

Jag dricker nästan alltid för mycket, och vaknar oftast med en huvudvärk dagen efter som jag tror ska döda mig.

Men än så länge har jag överlevt, thank god.

Fast jag tror inte alls på Gud, även fast jag tror på någonting.

Jag är blond, blåögd och har stora bröst. Typical swede. Underbart.



Fast.. Här kommer kruxet. Egentligen är jag inte svensk, utan typ.. halvfinsk.

Eller 25% finsk, och 25% norsk.

Så jag antar att jag bara är några procent svensk, för jag tvivlar på att de resterande 50% är helsvenska.

Jimmie Åkesson.

Något jag verkligen gillar är att skriva, någonting som kanske inte märks i den här texten.

Men det finns ju faktiskt en anledning till att jag valde Textkommunikation som inriktning.

Innan ville jag bli journalist, nu vill jag allra helst skriva om vad som helst som faller mig in. Jag vill skriva böcker utan någon press på mig, vill skriva texter om livet, katter, kyssar och konstigheter utan någon som helst press på mig.

Det är det som drar ner mig, prestationsångest. Och jag har en hel hög av sådan släpandes bakom mig.

Och sen för att runda av saker lite. Ett litet fint citat, av mannen jag älskat högst på jorden for quite a while now:

"I'd rather be hated for who I am, than loved for who I am not."

Och icke att förglömma:

"It's okay to eat fish, 'cause they don't got any feelings."

Peace, love and Kurt Cobain!