En supermamma.

Och det är nu jag vill beskriva henne, så att alla kan förstå att hon faktiskt är en supermamma.

Inte en vanlig mamma som städar, lagar mat, diskar, tar hand om tvätten och lyssnar när man har någonting viktigt att berätta som de allra flesta mammor gör.

Jag vet att min mamma alltid kommer älska mig, vad jag än gör, vilka beslut jag än tar och hur jag än väljer att forma mitt liv. Vilket får mig att känna mig trygg, väldigt trygg. Och älskad.
Min mamma har ensam uppfostrat mig, min storebror och min lillasyster.

Hon har älskat oss högst på jorden, med hjärtat fullt ut så länge jag kan minnas.

Hon har hållit min hand, varje jäkla gång någon beslutat sig för att släppa taget om mig, och ge upp.

Hon är den starkaste mamman i hela världen.

Min pappa dog i en hjärnblödning när jag var 7 år, och jag kan inte direkt säga att vi hade någon bra relation.

Och eftersom jag var såpass liten när han dog, så känns det svårt att försöka förklara för vem han är.

Jag minns knappt själv, vilket gör det svårare att försöka beskriva det i ord.

Jag har aldrig direkt haft någon fadersfigur, min mamma har alltid varit min mamma och min pappa.

En supermamma helt enkelt.

Och det finns ingen människa på den här jorden som jag ser upp till lika mycket, som jag älskar lika högt, som jag beundrar på samma sätt, och det finns ingen som någonsin kommer kunna ersätta henne.

Min mamma.