dream on
börjar bli en aningens trött på att det alltidalltid
är jag som ska höra av mig
upprätthålla kontakt och se till att det där lilla av vänskapen
ska fortsätta leva.
och det spelar ingen roll hur många gånger jag säger till mig själv
att nu räcker det, jag tänker inte höra av mig förrän dom gör det
så gör jag det ändå
för att jag tycker om för mycket, tycker om med hjärtat utanför kroppen
och det är väl då man får leva med att bli besviken
igen och igen.
Kommentarer
Trackback