sure could paint us as killers

emmeli har varit här, jag har fyllt tjugo år, jag har börjat ett nytt jobb
men jag är ledsen idag och vill bara skriva ur mig all ledsamhet
so, vi ger det ett försök


jag är bara så himla jäkla besviken på människor i min omgivning kanske mest en person kanske två kanske tre
men speciellt på en, tror jag
jag blir så ledsen, för jag ger hela jävla tiden försöker så jävla mycket försöker vara den bättre människan försöker verkligen mitt allra jävla yttersta
kämpar ihjäl mig, kämpar med kropp och själv, kämpar tills jag blöder utifrån och in
och jag får förihelvete inte ett skit tillbaka.
jag ger och ger och ger tills det inte finns ett piss mer att ge, tills jag inte orkar mer, tills jag går i sönder, och vad ger det mig? ingenting.
jag försöker och försöker tills det inte går mer, tills kroppen skriker nej och hjärtat inte orkar inte orkar inte mer.
för sån är jag, jag kommer alltid ge lite mer än alla andra, ge lite mer än jag får tillbaka, jag kommer alltid släppa människor för nära mig, ge dem för mycket av mig själv, och få alldeles för lite tillbaka.
vafan, jag är också en människa, jag behöver också kärlek, närhet, bekräftelse, vatten och energi.
och hela jag skriker att jag måste sluta nu, det funkar inte mer, jag måste måste måste sluta ge allt och jag måste sluta med att få ingenting tillbaka, MEN DET GÅR INTE, jag kan inte.
och gud vad den här texten måste vara jobbig att läsa tänkte jag nu, tänk. till och med här tänker jag mer på andra än på mig själv, vem fan bryr sig om det här jobbigt att läsa det här evelina? du gör det här för dig själv. inse. INSE INSE INSE.
jag är inte bättre än någon annan, egentligen, kanske jag bara omger mig själv med sämre människor. människor som slukar mer energi än vad dom är beredda att ge, kanske det är därför jag gråter som fan. gråter som fan. gråter som fan. slår mig med knytnävar där man inte får slå sig med knytnävar. kanske är det därför jag kryper ihop i fosterställning och FAN jag skrikgråter ju. jag kan inte mer. jag orkar inte mer. och vad behöver jag för att orka? jo jag behöver lite tillbaka. någon gång ibland. och jag vill inte behöva be om hjälp, uppskattning, fina ord, osv, jag vill att det ska komma per automatik fan jävla helvetes jävla jävla jävla skiiiit. 
jag vill inte behöva säga "hej jag finns jag mår lite dåligt idag, se mig hör mig lyssna på mig, snälla bara HJÄLP MIG" och ibland tänker jag att det enda som skulle hjälpa är om jag flyttar hem. men det funkar fan inte så. människor förändras inte för att jag flyttar hem, och jag kommer inte automatiskt bli bra bara för att jag flyttar hem. men det funkar fan inte så. jag blir inte botad, människor blir inte bättre, för att jag bor hemma igen. ingenting blir bättre alls. det enda jag behöver är lite hederlig jävla psykvård, lite hederlig jävla kärlek, lite hjälp  på traven. kanske. kanske. kanske.
och det är meningen att du ska hjälpa mig, för jag hjälper dig, jag försöker vara tillräckligt bra, inte lika mycket mig själv, för att platsa in i dina jävla ramar, men jag kommer alltid rinna lite utanför kanten, alltid höras lite för mycket, skrika lite för mycket, banka och banna mig själv för allting. om jag inte får lite hjälp. och det är ingen annan än jag som kan hjälpa mig, jag vet ju det. jag vet ju för fan det. jag är inte dum. jag är inte dum. 

nu orkar jag inte skriva mer för då börjar jag gråta,
tack bloggjävel, tack för mig!
hoppas alla har en otroligt rolig lördagskväll (påriktigt alltså, jag hoppas det)

stay tuned to my love, it's never gonna end.

vi har börjat forma en vardag här
han vaknar går till jobbet
jag sover lite till vaknar och väntar
han kommer hem
vi lagar mat
och han botar min rastlöshet

vi tittar på youtubeklipp med katter, bebisar och hundar
skrattar, pussar, klibbar fast i varandra
sen sover vi, nära, jag nästan inuti honom

han vaknar går till jobbet
och det fortsätter sådär i kanske en oändlighet
men i december flyttar han tillbaka till sverige
går klart sin skola
och helt plötsligt är jag själv här.

ingen som duschar med mig
ingen som hjälper till att tvätta min tvätt
pussa min puss
ingen som klibbar fast i mig på natten
ingen som skrattar åt katten -
på datorn med mig

och det skrämmer mig.
inatt ska jag för första gången på länge sova ensam
och det är läskigt, men inte farligt, men ändå läskigt
och jag vill inte vill inte vill inte att han ska flytta "hem" sen
hem är här, här är hem
jag vill ha det som vi har det nu
jämt

inatt ska jag öva på hur det kommer vara från och med den 5:e december.
och jag önskarönskarönskar att han kunde skolat sig klart nu och stannat hos mig
men ibland blir det aldrig som man vill
och jag försöker att inte tänka på det.

vi har sprutat hans parfym på täcket
på lakanen, på min tröja
så jag kan andas honom även fast han inte är här.
det kommer bli dyrt när han flyttar om det krävs så här mycket parfym
för en enstaka natt.

jag är osjälvständig och naiv
men fan vad jag älskar honom
och fan vad jag älskar att ha en vardag med honom.

ett brev till evelina 15 år

Hej Evelina! 
Jag kan förstå om det känns konstigt att få ett brev av sig själv,
men läs det här.

Evelina, akta dig för killar. Dom gör dig illa. Killen som ligger med din bästa vän,
han är ingenting att ha. Ingenting alls. Även fast han känns som det bästa, och finaste som någonsin fått komma dig nära så är han raka motsatsen. Ni är ingenting för varann. Du behöver inte honom.
Och om det känns bättre, så kommer du några år senare att träffa en kille som inte vill någonting annat än ditt bästa, och det kommer vara svårt för dig att lita på honom, men han är värd allting och han ger dig frukost på sängen titt som tätt. Tro det eller ej, det kommer komma någon som älskar bara dig.
Ryck inte på axlarna Evelina, jag vet, jag är du och jag har rätt.

Och Evelina, drick inte så där många öl varje gång du går ut.
Det känns kanske bra för stunden, men att varje lördag/söndagmorgon vakna med huvudvärk och ångest är inte bra. Det går inte att bota hjärteont med öl, hur många man än dricker. Det slutar bara med att du kräks i en buske och hånglar med killar som inte förtjänar dig, alls.

Kom ihåg att prata med Angelica mycket. Hon lyssnar. Hon förstår. Ni är rätt lika, fast ändå olika.
Det kommer kännas bättre efteråt.
Och ljug inte för din mamma. Hon förstår mer än du tror, och hon vill ingenting annat än att du ska må bra, att det ska gå bra för dig. 
Och det kommer det göra, om du kommer ihåg att andas och lyssna på dig själv mer än vad du lyssnar på andra.

Var inte rädd för dig själv, du är stark och klarar det mesta på egen hand. Var inte rädd för att låta andra hjälpa dig, var inte rädd för att gråta högt och så att axlarna skakar. Det känns alltid bättre efteråt.

Och Evelina, du är inte ful. Du är inte värdelös.
Du är rätt fantastisk och speciell.
Ta hand om dig. Krama dig själv minst en gång om dagen.
Drick högst 3 folköl varje fest.
Mer än så behövs inte.
/Evelina

lördagstankar

saker jag tänker
"på lördagsmorgnar får man äta rostmackor i sängen för när man kommer hem på kvällen är man full så man märker ändå inte smulorna"
well, i have a great mind!

lördagsgodis

godis är så mycket godare om man bara äter det på lördagar.


en böld i röven på hela jävla etablissemanget.

När man ser Tjenare Kungen saknar man att vara 15 år.
Det var tider det.

22 september

krävs det att jag ska skriva ett långt inlägg om hur glad jag är över att sverigedemokraterna hamnat i riksdagen för att få lite respons på mina blogginlägg? va? va?

?

varför är det godast att tugga tuggummi högljutt?

.22.45.

det är hjärtskärande att veta att ens vän går i sönder inuti och vara alldeles för långt bort för att kunna göra någonting åt det.
jag skulle göra allt för dig.

.bättre på plats än genom telefon.

tiden går så fort och snart är allting slut och man har egentligen ingen aning om vart alla timmar och minuter tog vägen man bara vet att man saknar dem så himla mycket och man saknar närheten och skratten och allting som var också fast kanske var det bäst så här man vet ju inte egentligen man måste ju våga prova sig fram för att vinna hur vet man egentligen vad som är rätt och fel om man aldrig vågar prova jag vågar inte prova jag är kanske för feg för att göra någonting åt saker överhuvudtaget jag bara går runt och är är det verkligen så det ska vara snart är sommarlovet slut och allting är slut och jag har ingen aning vart mina timmar och minuter tog vägen ska det vara så tiden går fort när man har roligt inte när man är ledsen jag måste börja vara ledsen mera.

.swineflu.

Jag kom och tänka på en sak alldeles nyss:
Vafan hände med svininfluensan?
Blev den helt ofarlig helt plötsligt, eller vadå?

.18:38.

det handlar inte längre om att jag inte vill sova själv, utan med någon.
nu handlar det om att jag inte längre vill sova själv, utan med honom.


en halva.

Jag kom och tänka på en sak innan.
Jag har klarat av halva gymnasiet nu.
Eller det är väl inte bara jag, utan alla som läser andra året på gymnasiet.
Det är en ganska fin tanke, men lite skrämmande också.
Halva tiden har gått, halva tiden återstår.
På måndag börjar det igen.

Och vad vill jag få ut av den här halvan?
Det vet jag inte riktigt.
Jag vill utveckla mitt skrivande ännu mer, hitta en praktikplats som faktiskt ger mig någonting och som jag faktiskt får ut någonting utav, jag vill starta upp vårt UF-företag på riktigt och göra någonting bra utav det.

Vad ska jag göra sen?
Jag har inte en blekaste aning.
Det skrämmer mig nog mest.

varför killar är kåta hela tiden.

För att;
Tjejer blir kåtare strax innan de har mens, för att de ska kunna bli med barn.
Och för att bli med barn, krävs sex, och för bra sex, krävs kåthet.
Killar kan göra barn hela tiden.
Därför är de kåta hela tiden.
Det är min teori i alla fall.
(Och nej, jag säger inte att exakt VARENDA kille på hela jordklotet är kåt exakt hela tiden. Men nästan!)

Åter till Twin Peaks.

varför.

Jag satt och klurade lite på en sak.

Varför är det mer okej att pussas/kyssas/hångla med någon än vad det är okej att ha sex med någon?
Om jag hånglar med 3 olika personer på en kväll, är det ingen som bryr sig.
Skulle jag ha sex med 3 olika personer på en kväll, så skulle det bli ett jävla liv.

Jag förstår egentligen inte varför?
Varför är sex så himla mer intimt än ett hångel?
Är det för att det finns risk att man blir gravid när man har sex, och att hångla är isåfall mycket mer tryggt?
Eller för att man kan bli gravid när man har sex, och man ska bara ha barn med den man älskar och allt sånt där?

Vafan liksom.
När man går på dagis springer man runt och pussar varenda människa.
Men skulle jag i den här åldern springa runt och ligga med varenda människa, skulle folk nog få en hjärtattack på ett ungefär.
Nu låter det som att jag förespråkar för att barn i dagisåldern ska ha massvis med sex, med massvis med olika människor.
Det är inte riktigt det jag menar.
Jag borde egentligen sluta skriva nu, för det blir väldigt rörigt och väldigt konstigt.

Jag bara undrar varför.

mouthwash.

Jag får ont i min ena stortå när jag har mina mjuka sköna tofflor på mig.
Det är lite knepigt.


Jag har kommit på att det finns flera hundra som har det värre än mig,
och nu syftar jag inte typ på barnen i Afrika eller så, utan mer människor i min närhet.
Nu låter det som jag har det dåligt, det har jag absolut inte.
Jag kanske inte bara uppskattar min situation hela tiden, kanske inte uppskattar allting så mycket som jag borde göra.
Men jag antar att det egentligen inte är så mycket att göra åt.
Jag kan ju försöka uppskatta allting supermycket, fast då kanske jag inte skulle uppskatta allting supermycket när det väl händer något som borde uppskattas supermycket.
Nu blev det ganska babbligt, fast jag förstår i alla fall hur jag menar.


Jag uppskattar i alla fall att min mamma är världens bästa mamma, som ser på Twin Peaks med mig i flera timmar även fast det märks att hon börjar bli lite rastlös efter redan 1 timme.
Förövrigt: Agent Cooper ♥

cigarettes and alcohol.

Jag vill hångla i ett mörkt rum, i en mjuk säng med Coldplay på låg volym i bakgrunden
Jag vill ligga nära någon, och bara njuta av tystnad. Kanske en hand i min hand också.
Jag vill sitta på ett golv, på mjuka stora kuddar och ett glas vin i handen, med mina närmaste vänner.
Jag vill vara på festival, med massa nya människor och musik dygnet runt.
Jag vill ha sena sommarnätter, brunbrända ben och sand emellan mina tår.
Jag vill sova med någon, en hel natt. Med armar runt mig, och pussar på halsen och i nacken.
Jag vill gå långa promenader, med frisk luft i mina lungor, med någon jag tycker om.
Jag vill ha sex, vart som helst, när som helst, hur som helst. Men inte med vem som helst.
Jag vill dricka stora koppar med té, på en altan, en sen sommarkväll.

Sen vill jag hälsa till Tobias, för han är nog världens bästa grabb.

filosoferande.

Idag har jag och Angelica filosoferat lite.
Vi har kommit fram till väldigt konstiga saker.

Typ:
Det är konstigt att man vill ha ett barn, en liten mini människa av sig själv, som man ska ta hand om
och uppfostra?
Hur knepigt är inte det att vilja det egentligen?

Eller:
Det är konstigt att man blir tillsammans med någon, sen är det plötsligt bestämt att människan man blivit tillsammans med inte får vara med någon annan tjej?
Det är hur knepigt som helst?



herregud.


Alltså.. är det konstigt att man hatar Värmland, och framförallt Kil?
Nej. Tänkte väl det.

fifan.

Jag vill skrika det högsta jag kan.
Fyfan för dig.
Fyfan för att du är så jävla dum i huvudet.
Fyfan för att du får mig att vilja kräkas.
Fyfan för att jag lät dig komma mig nära.
Din vidriga jävla idiot.
_draåthelvete,plz._

Jag vill hata dig. Så himla mycket vill jag hata dig.
Jag önskar jag kunde.

jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.

Jag får använda varenda liten uns av energi jag har just nu till att kontrollera mig själv, hindra mig själv från att skriva till dig. Jag vet inte om det är okej, och givetvis är jag rädd för hur du kommer vara emot mig.
Jag orkar inte med någon skillnad, från hur det var förr.
Och jag vet ju egentligen att jag inte borde skriva till dig.
Dagen har nästan känts okej, fram tills nu.

Plötsligt händer det.

Tjugo fyra långa djupa andetag senare, en, två, tre tårar senare så känns det lite lättare.
Du bryr dig mer än vad jag faktiskt tror.
Om det är positivt eller negativt är en annan fråga.

Tidigare inlägg